Tjosanhejsan, jag sitter och tråkar halvt sönder, sitter vid facebook och skriver med Josef men annars gör jag inget alls. Ska gå och ta mig lite kladdkaka.  Dagen idag har varit underbar, eller ja, inte alls så speciell, hade as tråkig. Men vi kan ju låtsas? Juste, ville tacka alla som tittar in på min blogg varenda dag :') det gör mig as glad att se statistiken !

Jag älskar er! sköt om er (:

Jag sitter och gör ingenting, ingenting förutom att sitta och nörda facebook och försöka komma på en fortsättning på min novell., 

Jag saknar verkligen Josef, enormt mycket fast att det bara var ungefär nitton och en halv timme sedan han åkte härifrån.. åh, så jag saknar honom, men snart ses vi igen :') 

I allafall, skola idag, och ja.. det var väl tråkigt.. som skoldagar burkar vara? 

Jag antar att jag hade bra tråkigt.. heh, så jag började skriva på ännu en ny novell..(känner mig åsido dum för att jag inte lyckas färdigställa någon av dom..)

Så, kom gärna med kritik osv (:

-------------------------------------------

Alla vet eller kommer att få veta hur det känns då någon som man verkligen älskar tittar rakt in i ens ögon, hur det känns som om man ska explodera inombords men ändå på ett fint sätt. Hur det känns då ens läppar sakta möter den man älskar, hur det känns då man är så nära den personen man håller kär att man kan höra hur hjärtat bultar och känna varje andetag personen tar.

 Det är sådana stunder som alla kommer få uppleva, någon gång.

Även om det känns hopplöst ibland så kommer alla att få uppleva det någon gång, kärlek, det som lever i oss och det som finns i luften som vi andas och det som finns runt om oss hela tiden, utan att vi aldrig kommer att se det.

En nyvaken Ruby tittade osäkert tillbaka på mig i spegeln, hon log. Eller ja, hon försökte i alla fall, gjorde så gott hon kunde för att inte brista ut i gråt återigen, så gott hon kunde för att ingen skulle märka att allt inte var som det brukade och så gott hon kunde för att ingen skulle fråga hur hon mådde.

Det nästan orangea håret stod åt alla håll, men jag orkade inte lägga energi på att försöka få det att se bra ut, satte upp det i en knut och brydde mig inte mer om det. Fortsatte att titta på den nyvakna figuren i spegeln, en figur med ett hårt mascara skal runt ett par rödspräckta ögon. Flickan i spegeln log, och försökte göra det bästa av situationen

Rotade fram gårdagens kläder och skyndade mig ut för att undvika att pappa ställde massa frågor om hur jag mådde eller varför jag var tårögd. Jag orkade inte ens se han, därför skulle det bli bättre om han inte behövde se mig, inte behövde veta att allt inte var som det brukade och att hela världen hade rasat samman inom loppet av bara några sekunder. Det skulle bli bäst om han som alla andra, förblev omedvetna om allt.

Sjukt ledsen för den as långa bloggpausen, haft så mycket att göra att jag helt enkelt inte haft tid att skriva överhuvud taget. men nu skare bli ändring på det, jag älskar i alla fall att ni fortfarande går in ch checkar min blogg då jag inte uppdaterar den! sjukt sött.

Men i alla fall, under tiden jag inte har bloggat, har det väl inte hänt så mycket speciellt direkt , men jag tänkte ta och berätta att Pär håller på att laga min systemkamera nu :') 

Så snart kommer nya bilder , förhoppningsvis!

Och idag, råkar det vara en min och Josefs en veckas dag (hoh, eller vad man nu säger) ^^

GTG, skriver mer ikväll osv