Chao, jag känner mig jätte duktig för att jag har skrivit  tre blogg inlägg idag, heh, men aa.. ändå har jag inte skrivit något vettigt alls typ, heh,  och det har ja lite små ångest för. Men nu har jag lite nyheter, okej? :3 För det första så är jag awesome, heh, nyhet eller? och sedan så tänkte jag berätta att jag varit ute och tagit mig frisk luft , ååh, jag suger på det här. jo men i alla fall. jag har skrivit ett intro på min nya novell :] do jå lajk it? heh, skulle vara gullig om ni kommenterade om jag skulle fortsätta på den eller inte, så jag vet lixom.. 

-----------------------------------------------

Hans lögner träffade henne med en smäll och spräckte hennes pannben, så sa alla. Precis alla sa att det var han, Jesper Wood, som låg bakom stackars Jasmines mord. Allas olika berättelser förvirrade mig, vissa berättade att han fick henne att ta sitt liv, vissa berättade att han slagit henne till döds. Ingen kunde säga riktigt säkert, han var spårlöst försvunnen den natten då Jasmines lik hittades. Många läkare hade undersökt hennes lik men aldrig kommit fram till hennes döds orsak.

Liket hittades med öppna ögon och mun på familjens bakgård. Precis femtiotre centimeter från den vid öppna balkongen som ledde in i ett mörk tapetserat rum som hade tillhört Jasmine.

Jag var en utav de första om gick in i hennes rum efter tragedin. Jag satt bara där på hennes egentligen alldeles för mjuka säng och tittade ut genom hennes lilla fönster. Hennes fönsterbräda var täckt med foton. De allra flesta på oss två. Bilder sedan våra båtutflykter och bilder från vår första utomlands resa tillsammans. Allt fanns samlat där, i små burkar och inramat. Snäckor och sand. Jasmine samlade på allt från våra äventyr tillsammans.

Jasmine hade varit min bästa vän i nästan precis sjutton år då det hände. Hon var den som jag kunde vända mig till vad det än gällde. Även om det bara var strunt sak hjälpte hon mig alltid igenom det. Vi fanns för varandra i vått och torrt och vad som än hände skulle det alltid vara vi. Född på samma BB bara tre dagar efter varandra. Hon var den äldsta vilket hon påpekade de få gånger vi blev ovänner. Hennes mamma dog vid Jasmines födsel och därför var hon tvungen att stanna längre på sjukhuset. Pappa blev bekant med hennes pappa och jag tror det var så det började. Våra pappor började umgås och vi växte helt enkelt upp tillsammans.

När hennes pappa kom över och berättade det, berättade att hon hade lämnat oss och inte skulle komma tillbaka, trodde jag först att han drev med mig. Att hon skulle hoppa fram och skrämma sönder mig. Jag väntade och väntade på att hon skulle hoppa fram. Men det verkade som om jag väntade förgäves. Hon skulle inte komma tillbaka. Jag skulle få leva hela mitt liv utan henne. Hon var borta, för alltid.

 

Adele

6 mars 2012 17:32

Fortsätt, snälla snälla snälla? :* <3

Alva

6 mars 2012 17:35

teheh, okej :*

 

Julia

7 mars 2012 09:27

Åh vad bra!! :) Fick rysningar och tårar i ögonen medan jag läste... Fortsätt!!! :) <3

http://struntarivaddesager.blogspot.com

Alva

7 mars 2012 22:15

Åh, tack så mycket Julia, ska fortsätta nån dag när jag har tid,

 

Emma Olsson

7 mars 2012 10:22

Jag tycker du helt klart ska fortsätta på den :) Den var jätte bra och man ville bara fortsätta läsa :D

http://emmaosblogg.bloggplatsen.se

Alva

7 mars 2012 22:15

Åh, tack Emma!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Fortsätt följa mig på :   tuulii.devote.se

  Jag älskar min Oskar.  

  Andra dagen i skolan, tehe. Faktiskt helt okej den oxå, först så hade vi någon typ samling på skolan och sedan så åkte vi buss en bit och efter det gick vi typ 7 kilometer (!!!) Snacka om att man var trött sen, och inte nog med att det var långt ...

    Bjuder på bilden eftersom jag haft en azum dag, mesta dels i alla fall. Hur kul som helst var det i skolan i alla fall. Super underbart att träffa alla vännoor. Ellinor, Sanna åh alla c': Tihi, men i alla fall. Vi gjorde inte så mycket ida...