Chao, jag känner mig jätte duktig för att jag har skrivit  tre blogg inlägg idag, heh, men aa.. ändå har jag inte skrivit något vettigt alls typ, heh,  och det har ja lite små ångest för. Men nu har jag lite nyheter, okej? :3 För det första så är jag awesome, heh, nyhet eller? och sedan så tänkte jag berätta att jag varit ute och tagit mig frisk luft , ååh, jag suger på det här. jo men i alla fall. jag har skrivit ett intro på min nya novell :] do jå lajk it? heh, skulle vara gullig om ni kommenterade om jag skulle fortsätta på den eller inte, så jag vet lixom.. 

-----------------------------------------------

Hans lögner träffade henne med en smäll och spräckte hennes pannben, så sa alla. Precis alla sa att det var han, Jesper Wood, som låg bakom stackars Jasmines mord. Allas olika berättelser förvirrade mig, vissa berättade att han fick henne att ta sitt liv, vissa berättade att han slagit henne till döds. Ingen kunde säga riktigt säkert, han var spårlöst försvunnen den natten då Jasmines lik hittades. Många läkare hade undersökt hennes lik men aldrig kommit fram till hennes döds orsak.

Liket hittades med öppna ögon och mun på familjens bakgård. Precis femtiotre centimeter från den vid öppna balkongen som ledde in i ett mörk tapetserat rum som hade tillhört Jasmine.

Jag var en utav de första om gick in i hennes rum efter tragedin. Jag satt bara där på hennes egentligen alldeles för mjuka säng och tittade ut genom hennes lilla fönster. Hennes fönsterbräda var täckt med foton. De allra flesta på oss två. Bilder sedan våra båtutflykter och bilder från vår första utomlands resa tillsammans. Allt fanns samlat där, i små burkar och inramat. Snäckor och sand. Jasmine samlade på allt från våra äventyr tillsammans.

Jasmine hade varit min bästa vän i nästan precis sjutton år då det hände. Hon var den som jag kunde vända mig till vad det än gällde. Även om det bara var strunt sak hjälpte hon mig alltid igenom det. Vi fanns för varandra i vått och torrt och vad som än hände skulle det alltid vara vi. Född på samma BB bara tre dagar efter varandra. Hon var den äldsta vilket hon påpekade de få gånger vi blev ovänner. Hennes mamma dog vid Jasmines födsel och därför var hon tvungen att stanna längre på sjukhuset. Pappa blev bekant med hennes pappa och jag tror det var så det började. Våra pappor började umgås och vi växte helt enkelt upp tillsammans.

När hennes pappa kom över och berättade det, berättade att hon hade lämnat oss och inte skulle komma tillbaka, trodde jag först att han drev med mig. Att hon skulle hoppa fram och skrämma sönder mig. Jag väntade och väntade på att hon skulle hoppa fram. Men det verkade som om jag väntade förgäves. Hon skulle inte komma tillbaka. Jag skulle få leva hela mitt liv utan henne. Hon var borta, för alltid.

Tjosan, nu ska jag strax bege mig ut, för att få lite frisk luft och knäppa fler nya bilder.hoho, tänkte bara säga att jag knappast kommer hinna skriva imorgon, ledsen för det sötnosar, men jag ska till himlabadet, som jag skrev i förra inlägget, hiohio, jo juste, jag skulle ju skriva någon novell, och ja, det går framåt, heh, men inte så fort, hoppas ni har tålamod, ochja, tack till er som tipsar och följer minblogg, kärlek till er.

pallade inte redigera nån bild så tog den här.. ^^

Jo, nu idag ska jag sova över hos sötnosen Sanna med gull Ellinor och fin Marie, känner att jag är väldigt gulligo idag, thihoho, men i alla fall, och i morgon bär det av till himla badet, WOHO . men först, FRUKOST! sedan skriver jag mer, loooovar :*